Inhemsk fisk på ett hållbart sätt

För närvarande äter finländarna huvudsakligen norsk lax och annan importerad fisk. Ändå skulle det finnas fisk närmare, bland annat strömming och inhemsk odlad regnbåge.

Bildformat 4x5

Sanna Kuningas

Sanna arbetar some en forskare i Naturresursinstitutet

De positiva hälsoeffekterna av fisk, liksom deras hälsosamma omega-3-fettsyror, är allmänt kända. Därför är efterfrågan på fisk i stadig ökning, både hos oss och globalt.

Under hela 2000-talet har halterna av miljögifter, till exempel dioxin och PCB i finsk vild fisk sjunkit. Halterna av miljögifter i strömming har också minskat och ligger nu under de i lagen fastställda maximigränserna. Strömming är därför säker mat att äta.

Samtidigt som giftighalterna i inhemsk fisk har sjunkit har konsumtionen under de senaste decennierna helt vänt om. Idag är bara 20 % av den fisk som finländarna äter inhemsk. Trots att vi har både livskraftiga fiskbestånd och potential för fiskproduktion.

Den mest populära fisken på det finska matbordet är norsk odlad lax - följd av svensk regnbåge och tonfisk importerad från Asien. 

Endast ett par procent av finsk strömming hittar till våra matbord

Strömmingen står för ca 90% av den årliga totala kommersiella fiskefångsten i det finska havsområdet. Endast ett par procent av den totala strömmingsfångsten används som livsmedel för oss själva. Största delen blir foder för pälsdjur och fiskodling. Dessutom exporteras strömming utomlands.

Trålfiske av strömming och skarpsill och ryssjefiske av strömming fick som första i Finland MSC-certifikat för hållbart fiske sommaren 2018. Nu skulle det vara på tiden att återupptäcka strömmingen och ge den sin tillbörliga plats på våra matbord.

Gifthalterna har sjunkit, fisket är hållbart och graden av inhemskt ursprung hög. Genom att äta Östersjöfisk som fångats hållbart bidrar du dessutom till att minska mängden eutrofierande ämnen i havet.

 Strömmingsfiske
Strömmigsfiske till havs.

Näringsbelastningen från den inhemska fiskodlingen har minskat avsevärt

Den nationella strategin för vattenbruk syftar till att öka fiskodlingen på finska fastlandet. Målet är att den årliga produktionen är minst 20 miljoner kilo fram till 2021.

I samarbete med miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet kommer en nationell plan för placering av vattenbruk upprättas 2014. Planen identifierar havsområden där produktionen kan ökas på ett hållbart sätt och rekommenderar att stora fiskodlingar placeras i öppna vattenområden. På öppna havet byts vattnet ut mer effektivt och en eventuell näringsbelastning drabbar inte kustens känsliga områden.

Betydande framsteg har gjorts inom fiskodlingen. Faktum är att näringsbelastningen har minskat avsevärt sedan 1990-talet. I dag står fiskodlingen för 1 – 2 % av de eutrofierande näringsämnen som släpps ut i Östersjön.

 Fiskodling till havs.
Fiskodling till havs.

Stora framsteg har gjorts, särskilt vad gäller fodret. Genom att öka andelen Östersjöströmming i fiskmjölet stöder man hela fiskerinäringen, från yrkesfiskarna till fiskodlarna. Samtidigt minskar nettoinförseln av näringsämnen till Östersjön. 

Vid odling av fisk säkerställer man också att inga skadliga ämnen överförs till fisken. T.ex. dioxinerna avlägsnas från fodret till odlad fisk.

I Finland odlas mest regnbåge, och i WWF:s fiskguide markeras inhemsk odlad regnbåge med grön färg. Detta betyder att man lyckats minimera den odlade regnbågens miljöeffekter. Norsk odlad lax får däremot gul färg vilket betyder att, på grund av dess större negativa effekter på miljön, konsumenterna uppmanas tänka sig för innan de väljer den.