Ett radioaktivt hav

Östersjön är världens mest radioaktiva hav när det gäller den radioaktiva isotopen cesium-137. Den främsta orsaken är olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl 1986. Ca 82% av det radioaktiva cesiumet i Östersjön idag härstammar från olyckan.


Den näst största källan är de kärnvapenprover som utfördes i atmosfären under 1950- och 1960-talen. De står för ca 14% av cesiumet idag. Utöver dessa två källor har Östersjön tvingats ta emot radioaktivitet från kärnbränsleupparbetningsanläggningar utanför Östersjön. De står för ca 4 % av cesiumet i Östersjön.

Tritium är den mest betydande radionukliden när det gäller radioaktiva utsläpp från kärnkraftsanläggningar i Östersjöns avrinningsområde. På grund av sin låga strålningsenergi har den här radionukliden ingen större betydelse för den strålningsdos som människorna får.

Följderna av Tjernobyl fördelades ojämnt

Nedfallet från Tjernobyl fördelades mycket ojämnt i Östersjöns avrinningsområde. Nedfallet var störst över Bottenhavet och områdena kring östra Finska viken. På grund av det fria vattenutbytet har Finska viken rensats från cesium mycket snabbare än Bottenviken. Målnivån för cesiumhalter i Östersjön är halterna före olyckan

Cesiumhalterna i havsvattnet har sjunkit stadigt från toppvärdena 1986, men är fortfarande högre än före Tjernobyl-olyckan. Det uppskattas att det skulle vara möjligt att nå målnivån 2020-2030, ifall inga fler utsläpp inträffar.

Radioaktivt cesium i fisk

Radioaktiva ämnen anrikas i näringskedjan. De högsta halterna uppmäts i rovfiskar, såsom gädda och torsk. Cesiumkoncentrationer i fisk avspeglar förändringar av koncentrationer i vattnet, dock med en viss fördröjning.

 En gädda bland alger.
Radioaktiva ämnen anrikas i rovfisk som gädda.

Detta innebär att det kommer att ta flera årtionden innan cesiumhalterna i fisk sjunkit till samma nivå som före Tjernobyl.

Cesium begravt i havsbotten

Största delen av det radioaktiva cesiumet som nådde Östersjön efter Tjernobylolyckan ligger nu begravt i havsbotten. För närvarande mäts de högsta koncentrationerna vid ett djup på ca 10 cm.

Cesiumet försvinner från bottenmaterial endast genomradioaktivt sönderfall. Cesium har en lång halveringstid, 30 år. Därför kommer det att ta flera decennier innan koncentrationerna i havsbottnen sjunkit till en godtagbar nivå.

För närvarande är mängden cesium i Finska vikens bottnar ca 20 gånger större än målnivån.